Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Bloggen finns numera här

Pilsner.nu

Bloggen finns numera här

pilsner.nu

Dock problem med uppdatering av blogspot länkarna

Juxtaposition

Juxtaposition – som i wikipedia definieras som följande :

Substantiv juxtaposition

  1. placering eller att vara placerad i närheten, eller sida vid sida av något, ofta för att jämföra eller kontrastera två element för att visa likheter eller skillnader
  2. (grammatik) en avsaknad av sammanlänkade element (t.ex. konjunktioner) i en grupp ord som skrivs tillsammans
    Att skriva ”mamma pappa” istället för ”mamma och pappa” är en juxtaposition.
  3. (litteratur) två eller flera kontrasterande stilar som placeras tillsammans med syftet att uppnå en stilistisk effekt
  4. (logik) logikfel hos en observatör, där två enheter placeras bredvid varandra för att antyda en korrelation, när ingen sådan faktiskt påvisats
  5. (matematik) avsaknad av symboler för multiplikation
  6. Att skriva ”ab” istället för ”a × b” är en juxtaposition.

Så, då när vi rett ut det kan vi gå vidare.

Denna öl togs alltså fram gemensamt av bryggmästarna James Watt from BrewDog, Will Meyers from Cambridge Brewing Co,och Mitch Steele från Stone Brewing Co. Det är en Black Pilsner, som de säger, på 10 procent. Det är även den första underjästa produkten som de gjort på Stone, om jag förstått det hela rätt.

 

Färgen är kolsvart med ett kompakt småbubbligt ljusbrunt skum som en krona på denna fantastiska produkt. Doftmässigt är det brända drag, soya, persika, citron, körsbär och lite söt mandarin.  Smakmässigt är den mycket välhumlad med en smak av bränd malt, mandarin, citrus, persika samt kallt kaffe med socker i. Så otroligt välbalanserad och snyggt gjord. Ibland brukar man säga :” Ju fler kockar, desto sämre soppa”. Det gäller verkligen inte i detta fall. När jag tittar nu finns det ca 210 flaskor kvar på systemet, så skynda er.

Beer Salt

Ibland undrar man. Jag menar riktigt undrar varför man gör en produkt. Denna flaska fick jag av en kompis som kom hem från USA. Finns i två smaker Lime och Lemon-Lime. Jag kan inte låta bli att citera hemsidan”Created to appeal to fans of Mexican Beer! Fans who love the traditional ”beer/lime” taste experience with the lime flavor that consumers love” . Ja vad säger man. Jag skall köpa en flaska Corona och prova samt återkomma, tills dess får ni nöja er med en bild från hemsidan oxå.

Årets påsköl

Finns här —> Påsköl 2010

Finns här —> 15 Mars 2010

Öl Knöl

Många av er kanske vet vad tjäl knöl eller tjäl knul är. Jag bestämde mig för att göra på samma sätt med med en bit fransyska, och sedan lägga den i öl. Inte vilken öl som helst utan valde med stor omsorg ut en, och det blev Brooklyn Black Chocolate Stout. Jag la in fransyskan helt okryddad i en form och tillagade den på 75 grader tills kött-temperaturen blev 67 grader. Köttet är då lätt rosa, och det tog ca 10 timmar. La den direkt i en påse och hällde på en flaska öl och 2 st mosade vitlöksklyftor. Jag funderade länge på hur vida jag skulle tillsätta salt oxå, men hoppades att det inte skulle behövas och struntade därför i det.

Efter 6 timmar i lagen i kylskåpet tog jag fram den och smakade. Den var mycket god till min stora glädje. Tyckte dock att det var lite för dåligt med salt och saltade lite på en provbit, och då…… Djäklar vad smaken exploderade. Helt plötsligt bubblade det upp alkoholsötma, brända malt-toner, humle, bitter chokladsmak och lite vitlök. Min mor som är på besök var lätt skeptisk till dess att hon fick smaka, men sedan undrade hon var man kunde köpa ölen eftersom hon skulle göra detta oxå.

Så ut och köp kött nu och börja förbered söndagsmiddagen tills i morgon, själv ska jag göra potatisgratäng som tillbehör till köttet.

Mohawk Rye IPA

Har nu suttit ett antal minuter och funderat på hur jag skall inleda denna recension. Jag har inte blivit klokare av det faktum att jag börjat skriva på den, men det är i alla fall en start. Varför denna tvekan över att påbörja den kan man undra. Jo se problemet är att jag är kluven. Kluven över vad jag egentligen skall tycka om denna öl som spretar åt alla möjliga olika håll.

När man häller upp den är den mycket vackert rödbrun och har ett massivt småbubbligt skum som lägger sig som ett långt lock på ölen. Man känner ganska snabbt en doft av gräs sprida sig runt glaset, och för den delen även i resten av omgivningen. Doften är helt dominerad av en gräsighet från humlen. Om man försöker tränga igenom denna vägg, kan man hitta drag av en viss maltsötma. Smakmässigt är den kryddig och smakrik när man tar in den i munnen och sedan dör den korta smaken under någon sekund för att sedan övertas av en spretig obalanserad humlebeska. Kroppen då ?? Var är kroppen ?? En alldeles för hög beska för kroppen eller som jag ser det, en alldeles för liten kropp för beskan. Jag gillar beskan i sig om den funnits i en öl med en kropp som matchade den. Detta gjorde den tyvärr inte. Snygg flaska dock.

Ölen är den första i en serie av tre Mohawk från Wicked Wine & Stefan Gustavsson. Denna är bryggd hos Gamla Slottskällans Bryggeri och nästa i serien Mohawk EXTRA IPA är bryggd hos Sigtuna Brygghus.

Bötet Barley Wine

När jag var på Stockholm Beer i höstas fastnade jag för Bötet på fat. tycker att det var en av de bättre jag provade där, speciellt den från 2007.  När jag begav mig mot den lokala butiken på hörnet för att skaffa nyheterna som kom den 1 Mars, var därför förväntningarna stora. Blev en ovanligt billig påse blandade nyheter, speciellt eftersom jag redan provat en del av dem och skrivit om det tidigare. Eftersom livet som vanligt går i 120 hanns det inte med någon öl förrän idag, och vad kunde då vara bättre att börja med än Bötet, tänkte jag.

Skummet är vackert kompakt och lägger sig som ett lock på den grumliga rödbruna ölen. Doften är fantastiskt balanserad och trevlig med dofter av torkade fikon som just brutits isär, russin, sötma och en liten doft av söta röda bär. Smakmässigt är den otroligt balanserad och snäll för att vara en barley, med inslag av fikon, russin, knäck, alkoholsötma och  en snäll humlebeska. Grymt bra tycker jag.

En skrämmande hög drinkability för att vara en barley på 9,1 procent. Måste skaffa fler och gömma dem för  mig själv, så att jag kan hitta dem under stor glädje i framtiden.

Fick följande info från Marianne på STH Beer för ett tag sedan:

Falun Beer & Whisky Festival arrangerar vi i maj 2011, den som väntar på något gott…

Road Dog Porter + Ostron

 Fick tips om en ostronfestival i Baltimore av Flying Dog Brewery (länk). Tog kontakt med dem och sa att det var lite långt borta, men att jag undrade vilken öl de rekommenderade av sina produkter till Ostron. Fick svar att : ” Our Sensory Goddess recommends our Gonzo Imperial Porter or Road Dog Porter with raw oysters. Cheers! ”. Eftersom det stod en kall Road Dog Porter i mitt kylskåp så var resan i snöstormen i lördags till en fiskhandlare inte speciellt besvärande. Väl hemma igen och med varma fötter började då förberedelserna. Dessa bestod av att: 

  1.  försöka hitta ostronkniven
  2.  intala mig att jag  inte ska sticka den rätt in i handen som förra gången.

Efter det att jag lugnat ner mig lite och stärkt mig med en Snake Dog India Pale Ale (ska skriva om den så snart jag hinner), gick jag så till attack på det hela. 

Ölen har ett förvånande ljust skum som är kompakt. Färgen är mycket ljusare än vad man kan förvänta sig av något som har ordet porter i sitt namn. Skulle nog kalla det mer för en mörk brownale utseendemässigt. Men det är ju en American Porter, så lite vattenskada får man kanske vänta sig . Doften är snäll och trevlig med drag av citrusfrukter, choklad och mörkt bröd. Smakmässigt kunde den vara lite mer tycker jag även om den är balanserad. de framhävande smakerna är choklad, lite citrus och maltsötma. Hög drinkability på denna och trevlig men inget speciellt. 

 

 Jag anser att det är helgerån att smaksätta färska ostron med tabasco, röror, såser eller något annat. Ett bra ostron skall kunna stå för sig själv smakmässigt. Jag kommer aldrig att glömma de från Nya Zeeland som jag åt på en uteservering bredvid operahuset i Sydney. Oj oj oj. Stora söta ostron som bara smälte i munnen. Har hysteriskt försökt komma ihåg vilken öl jag drack till för det var helt otroligt gott.

Så när ostronen öppnades och förtärdes naturella med Road Dog Porter så uppstod oxå ett trevligt giftermål. Mycket av chokladsmaken försvann och istället framkom en röksälta som var trevlig. Tankarna drogs till en vindpinad kust där havet slår kraftigt mot klipporna. Blåsten driver upp tång på stranden och mås-djävlarna skriker. Kalas helt enkelt. Har nog provat ett 15 tal olika öl till ostron och den i Australien tillsammans med denna tycker jag hitintills är de bästa. Den dränker inte smaken av ostronen som vissa gör, utan de gifter sig bra med varandra.

Finns här –> Länk

Rauchbier Weizen & Musslor

Jag har sedan ett antal år en förkärlek för att koka musslor i veteöl av olika sorter. Har provat ett antal men Weihenstephaner Hefe ligger nog i topp på min favoritlista. Insåg tidigt att jag bara måste koka på den rök-veteöl som jag fått från Tyskland i förra veckan. Sagt och gjort. Musslor införskaffades och kokades igår kväll som kvällsmat.

Jag hackar 1 vitlöksklyfta med 2 små lökar. Svetta löken i en kastrull med olja och lite basilika, dragon och timjan. Häll i en flaska Aecht Schlenkerla Rauchbier Weizen, och kokar ihop så det reduceras till hälften ungefär. I med musslorna och koka i 3 minuter. Lägg upp musslorna och red av vätskan med lite grädde eller liknande. Häll vätskan över musslorna – Klart ! Snabbmat måste man nästan kalla det. Glöm bara inte bort att kasta musslor som är öppna innan ni kokar dem och är inte de som inte är öppna efter koket.

Hur blev det då ?? Jo, musslorna blev helt fantastiska.  I vanliga fall får man en otroligt trevlig vetesötma på dem men nu blev det mer av en röksötma. Både jag och lilla frun konstaterade att detta var mycket mycket bättre än tidigare. Dock så brukar den vätska som blir kvar vara mycket god att doppa bröd i och äta till. Denna var dock mycket frän och besk, vilket den inte brukar vara. Men det gör inget, för musslorna blev så goda :-) . Så nu har hushållet blivit beroende av en rök-veteöl. Suck, vore bättre med saker som är lättare att få tag på. Ska försöka nästa gång men en vanlig vete och lite rök-whisky och se om det blir bra.

Recept för 2 Personer eller 4 som förrätt

  • 1 fång Blåmusslor

  • 2 små gula lökar (finhackade)

  • 1 klyfta vitlök (finhackad)

  • Basilika, timjan, dragon efter behag ca 1/2-1 dl färska hackade

  • Salt & Peppar efter behag

  • lite olja att bryna löken i

  • 1 flaska Aecht Schlenkerla Rauchbier Weizen

  • 1 dl grädde eller liknande

 

Börjar försöka prova lite av all öl som står hemma lite här och där. Det har varit lite intensivt i mitt liv några veckor med många saker som sker kors och tvärs så tiden räcker inte riktigt till dessvärre. Nu är det lördag och jag har lyckats missa det mesta på TV som vanligt (som om man skulle missa det). Sitter nu på kvällskvisten och tänkte titta på lite OS och avnjuta en öl till det. Kom på att jag saknade en massa öl som jag köpt nyligen så letandet påbörjades. den som jag hittar först tar jag, var min tanke. Jag bokstavligen snubblade på denna flaska på grund av ett litet ras som blivit i förrådet. Inget av värde som var förstört = Ingen öl eller whisky.

När man öppnar och häller upp Double Bastard 2009 på 10,5 procent, så sprider det sig en russindoft och man ser att ölen är lätt trögflytande. Skummet är mycket kompakt och fint, men dör ut förvånande snabbt. Färgen är bärnstensfärgat med dragning mot det mörka. och lätt disig. Ändrar mig på en gång och säger inte lätt disig utan istället, inte helt klar. Doften är som att få ett paket med russin, torkade aprikoser och katrinplommon uppstoppat i näsan. Därefter en trevlig alkoholsötma, lite sirap samt någon form av cirusfrukt. Jag tror att det är doften av blodgrape men kan inte sätta tummen på det exakt. Smakmässigt är det mycket russin, torkade katrinplommon, humle, någon syntetisk smak som smakar som hårdplast doftar samt alkohol. Den har en relativt hög beska men jag tror att den mest upplevs som det eftersom sötman i den är betydligt lägre än vad jag trodde den skulle vara.

Trevlig och välbalanserad. Skulle vara ännu bättre utan den där syntetiska plastsmaken som jag inte gillade. Klart en öl att rekommendera till folk. eller för att citera texten på deras kapsyl : ” Hated By Many Loved By Few”

Jag vet inte vad som är värst. Att de hela tiden försöker göra starkare och starkare ‘öl’, eller att jag skriver om det tiden. Det som är positivt är att debatten inte lämnar någon oberörd. Det namn som BrewDog tog senast (Sink the Bismarck) har ju upprört mer än en person, även i deras hemland. Får se vad deras nästa kontroversiella namn blir. Bryggmästaren på Schorchbräu har nu uttalat sig i Tyska media att han ska gör en öl på 45 procent, samt att han tror att BrewDog har fuskat och tillsatt alkohol i sin senaste skapelse.  Nu ger i alla fall jag upp och kommer inte aktivt att följa detta ‘Beer-Wars’ längre.

Jag har under en tid försökt få tag på Aecht Schlenkerla Rauchbier Weizen, både på Alko i Finland, där den finns i sortimentet, och på andra vägar utan att lyckas. Surfade för ett par veckor sedan in på deras hemsida och upptäckte att de hade postorder till hela Europa. Sagt och gjort, en order på 20 flaskor lades, och de kom fram  till mig igår. De var mycket bra packade, det enda man kan ha synpunkter på är att allt på etiketterna står på Ryska.

Jag tog fram ett Weizenglas till denna öl, och när jag hällde upp den så la sig ett massivt gråbrunt skum som ett massivt lock på denna mörkbruna ofiltrerade öl. Dofterna är nejlika, skumbanan, vetesötma och rök ! Det är som om man doftar på en traditionell tysk veteöl sittandes brevid en majbrasa. Rökdoften är inte så stor som i deras andra produkter ute lite mer tillbakadragen. Smakmässigt är det skumbanan, nejlika, plåt,vetebröd, en lätt humlebeska och rökt korv. Den är inte så söt som jag trodde utan relativt torr och har inte så stor röksmak heller. Lagom för att använda ett svenskt ord, kanske ska man säga balanserat.

I en del av deras andra produkter kan det vara minst sagt lite aggressivt. Roligt och bra till rätt mat, men ger inte möjligheten till att dricka så många tycker jag. Denna däremot är lämpad för det. Jag ser fram emot grillade revben eller kanske rökt lax till denna öl. Jag skall oxå prova att göra en musselsoppa på den, återkommer med recept och hur det gick.

1/2 Idjit + 1 hel semla

Eftersom det idag är fettisdagen hade min underbara hustru inhandlat mig 1 st semla att avnjuta i hemmets lugna vrå. Jag insåg på en gång att det här skulle vara gott med en öl till. Då hade jag dock inte i tanken att göra en het-vägg på ölen, det skulle inte ens jag göra. Valet av öl föll på en 1/2 Idjit från Dougges som jag hittade i kylen.

Skummet på ölen är lite litet och det verkar som om kolsyrenivån i produkten är relativ låg, vilket tilltalar mig. Skummet är dock långt och trevligt med en mörk chokladfärg. Färgen på ölen är mörkt mörkt svartbrun. Doften är stor med drag av lakrits, sälta, choklad och vanilj. Smakmässigt är det en fin beska med sälta, lakrits och choklad. Dock tycker jag den är lite tunn i kroppen. kunde gott varit betydligt fetare med den doften och den inledande smaken den hade. Eftersältan är hög och det förstod jag att den skulle vara och det är därför jag laddat med en semla.

Salt och sött tar som smaker ut varandra så när jag tog ett bett av semlan och sedan tuggade lite och fyllde munnen med ölen var det mycket trevligare smaker. I och med att sältan försvann framträdde en moccakaffe och kakaosmak. Mycket trevligare än den innan måste jag säga. När jag sedan kom till mandelmassan i semlan sa det bara BANG. Det fullkomligt exploderade av bittermandel, muskot, sötmandel uppblandat med kakao. Skithäftigt !!!!

Jag tyckte ölen var ok, inget speciellt men med semlan till var den mycket mycket bra.

Slaget om världens starkaste öl fortsätter. Efter det att BrewDog släppt sin Tactical Nuclear Penguin på 32 procent så kontrade Schorschbräu med sin Schorsch Bock. Svaret från BrewDog blir nu då Sink The Bismark på 41 procent. Den ska bara säljas online och kosta 40 £ för en 330 ml flaska.

Slaget fortsätter. Vad blir tyskarnas svar ?

Skall de misslyckas likt 10 augusti 1940 ?

Video –> Här

Weihenstephaner – Vitus

Jag försöker, som ni säkert förstår, att vara så opartisk som möjligt när det dyker upp saker som man bara känner att man vill sälja hus och hem, och köpa alla flaskor man kan få tag på av en viss produkt. Jag brukar när den känslan uppstår försöka lugna mig och tänka på skatter, lån och alla andra i-lands problem man har att brottas med dagligen. Jag anser dock att man skall erkänna sina brister (om man nu har några) och stå för dem. Därför säger jag med stark och klar stämma : ” Jag är en Weizen-junkie”.

Jag tillhör den gruppen människor som anser att om man en sommardag får slå igång grillen och lägga på lite fisk eller skaldjur där, och sedan förtära dem med veteöl, så är det på ren svenska fantamme kärlek. Detta insåg jag första gången på en resa till Munchen för många år sedan, när vi var nere där och letade bryggeriutrustning. Denna insikt har jag sedan dess vårdat ömt på det enda sättet jag vet, nämligen att inta veteöl i begränsade mängder när jag så behöver 🙂

Åter till Vitus. Detta är en Weizenbock på 7,7 procent från Bayerische Staatsbrauerei Weihenstephaner. När man häller upp den är det såklart ett mycket massivt vitfärgat småbubbligt skum, som lägger sig som ett lock på denna gyllengula ofiltrerade veteöl. Doftmässigt blir man på ett mycket positivt sätt anfallen av citrus, nejlika, skumbanan och en angenäm vetedoft. När man sedan låter gommen ta till sig av denna nektar så fylls den av smaker av vetesötma, nejlika, skumbanan, citrus och en liten plåtsmak. 

Kan det bli bättre än så här, frågar man sig ? Jag är tveksam men hoppas. Hoppas av den anledningen att annars är sökandet efter den perfekta ölen slut.  Hoppet sägs vara bland det sista som överger oss, och till dess att det gör det skall jag fortsätta att försöka få tag på denna produkt, och njuta av den.

Köpt på Alko i Finland och finns dessvärre enbart på privatimport i Sverige.

Fick idag en flaska Freyja från en god vän som varit på Island och jobbat en vecka (Tack Janne). Detta är som jag förstår det den senaste i raden av öl från Ölvisholt Brygghús. Freyja ska enligt deras hemsida vara en Wit i Belgisk stil på 4,5 procent.

Skummet är vitt, småbubbligt och mycket kompakt som ger ett mycket trevligt mousse i munnen när man dricker den. Färgen på ölen är ljusgul och lite disig, trots att det skall vara en filtrerad veteöl. Doften är stor och  mycket trevlig med drag av koriander och vetemalt, men framför allt massor av apelsin. Smakmässigt är det lite koriander, apelsin, vetemalt och en metallisk slutkläm av humle. Den kunde nog varit lite sötare tycker jag för att hålla ihop bättre, men det är trots det en bra och rolig öl.

Faktiskt den första veteölen med apelsinsmak jag provat, och det var mycket positivt. Ytterligare en bra produkt från Ölvisholt Brygghús. Sägs att det är påsköl på väg oxå under nästa vecka, återkommer om den.  Enligt bryggeriet ska Freyja komma till Sverige med nästa leverans till Wicked Wine, får ser när det blir.