Fick tips om en ostronfestival i Baltimore av Flying Dog Brewery (länk). Tog kontakt med dem och sa att det var lite långt borta, men att jag undrade vilken öl de rekommenderade av sina produkter till Ostron. Fick svar att : ” Our Sensory Goddess recommends our Gonzo Imperial Porter or Road Dog Porter with raw oysters. Cheers! ”. Eftersom det stod en kall Road Dog Porter i mitt kylskåp så var resan i snöstormen i lördags till en fiskhandlare inte speciellt besvärande. Väl hemma igen och med varma fötter började då förberedelserna. Dessa bestod av att:
- försöka hitta ostronkniven
- intala mig att jag inte ska sticka den rätt in i handen som förra gången.
Efter det att jag lugnat ner mig lite och stärkt mig med en Snake Dog India Pale Ale (ska skriva om den så snart jag hinner), gick jag så till attack på det hela.
Ölen har ett förvånande ljust skum som är kompakt. Färgen är mycket ljusare än vad man kan förvänta sig av något som har ordet porter i sitt namn. Skulle nog kalla det mer för en mörk brownale utseendemässigt. Men det är ju en American Porter, så lite vattenskada får man kanske vänta sig . Doften är snäll och trevlig med drag av citrusfrukter, choklad och mörkt bröd. Smakmässigt kunde den vara lite mer tycker jag även om den är balanserad. de framhävande smakerna är choklad, lite citrus och maltsötma. Hög drinkability på denna och trevlig men inget speciellt.
Jag anser att det är helgerån att smaksätta färska ostron med tabasco, röror, såser eller något annat. Ett bra ostron skall kunna stå för sig själv smakmässigt. Jag kommer aldrig att glömma de från Nya Zeeland som jag åt på en uteservering bredvid operahuset i Sydney. Oj oj oj. Stora söta ostron som bara smälte i munnen. Har hysteriskt försökt komma ihåg vilken öl jag drack till för det var helt otroligt gott.
Så när ostronen öppnades och förtärdes naturella med Road Dog Porter så uppstod oxå ett trevligt giftermål. Mycket av chokladsmaken försvann och istället framkom en röksälta som var trevlig. Tankarna drogs till en vindpinad kust där havet slår kraftigt mot klipporna. Blåsten driver upp tång på stranden och mås-djävlarna skriker. Kalas helt enkelt. Har nog provat ett 15 tal olika öl till ostron och den i Australien tillsammans med denna tycker jag hitintills är de bästa. Den dränker inte smaken av ostronen som vissa gör, utan de gifter sig bra med varandra.